Chika av Friheten, Kompis Risk och Storm ska upp till Gävle på utställning den 25 mars.

Alla tre hundarna har jag anmält till SSRK utställning i Högbo utanför Gävle. Bara att börja trimma och träna de att visa sig bra i ringen.

16 januari vinterpromenad.

Tänk vad härligt det är med vänner och hundar. Flera gånger i veckan träffas vi och motionerar tillsammans. Oftast är det mörkt men idag passade vi på när det var ljust. 10 hundar springer lösa och leker med varandra.

Ons 7 dec - ögonlysning

Risk och Storm är nu ögonlysta med perfekt resultat. Vetrinären fann inga förändringar i deras ögon.

Nya röntgenresultat från hundar födda 2010.

Nu är alla Tuffivalpar födda 2010 röntgade. Det blev en bra kull, syskonen Tultgårdens Chiva, Chika, Cherin och Chans av Friheten är alla helt fria både på armbågar och höftleder. Bara Chess av Friheten som jag sparade fick C på ena höften.

Tessvalparna födda 2010 är nu fyra röntgade. Kompis Risk, Ross, Rosi, Rufus är också helt fria både på armbågar och höftleder.

Inackorderingar i höst.

Det har varit lite hundar hos oss under hösten. Höghedens  Mac, Vissla är Guld, Trolltindra är här nu v 47, Caxtons Is kommer i dec och under julen ska Kompis Rosie vara hos oss under hela tre veckor. Hundarna verkar trivas hos oss och de går bra tillsammans med våra hundar. Eftersom vi nu har hela Kullen inhägnad känns det tryggt att ha andras hundar gå lösa under dagarna hemma.

Storm resultat kom 23 nov.

När jag kom hem onsdag från jobbet låg där kuveret från SKK. Jag slet upp det och blev glad när jag såg att han fått A på höfterna (det är det bästa) och ED ua. Nu återstår bara ögonlysningen kvar som jag kommer att göra inom några veckor.

Kryssning vecka 44 med Navigator of The seas.

Nu har vi kommit hem efter att ha besökt Sicilien, Turkiet, Athen och Kreta under veckan. Underbar resa med allt lyx som går att uppleva under en kryssning. Det är omväxlande att besöka olika länder på dagarna, middagar med shower och många olika aktiviteter ombord på kvällarna och sen vakna upp i ett nytt land på morgonen.

Grillkåtan och grindar klara nu.

Nu har vi fått två nya "saker" på Kullen under november. Grindarna är på plats och vi har invigt grillkåtan. Det fattas lite vinröd färg här och där, men det får bli till våren.

En vanlig söndag 16 oktober.

Vi började jobba tidigt på morgonen min man och jag, vi sågade ner flera träd, eldade ris och drog bort mossa från berget. Vi håller på och sätter upp en grillstuga bredvid huset och nu var det dax att snygga till berget och omgivningen. Hundarna var med men efter några timmar ledsnade de och passade på att ta en förmiddagslur i solen på berget invid brasan.

När det arbetet var klart tog kompisen Gunilla med dotter och sina två golden Chans av Friheten och Vilja är Guld, grannen med sin cavaljer och jag en promenad. Vi hade nio hundar med oss. 

Vissla är Guld kallad "Linus"bor hos oss under några veckor och fick nu träffa sin kullbror Vilja är Guld kallas "Messi" under promenaden.

Efteråt gick vi hem till Gunilla och fikade, hundarna fick en lekstund. När vi svalt fikat vad det dax för hundpromenad två, för Kerstin och hennes collivalp ville nu ut på promenad. 

När kvällen kom var både hundarna och jag rätt nöjda efter nästan 9 timmar ute i friska luften. Soffan kändes skön och hästhoppningen på TV var kul att titta på.

Hästinsamling på Island sept.

Nu har jag fått uppleva något helt fantastiskt. Tänk er en flera mil lång dal. Hästarna drivs utmed floden som flyter sakta fram mitt i dalen, lagom fort så att hästarna kunde dricka. 300 ryttare driver med sig 600-700 hästar framåt. Solen skiner och inte knappt någon vind alls.

Vilken syn, det var så jag rös i hela kroppen vid flera tillfällen. Det fanns hästar överallt. Flocken fick vila ofta eftersom det var många föl med. Det var skönt för mig och de andra ryttare att få sträcka på benen.   

 Slutmålet var en stor inhägnad där hästarna sen gick över natten. Dagen efter sorterades alla dessa hästar till sina ägare. Det var organiserad kaos och vi fattade inte hur ägarna kunde känna igen sina hästar. Det gick till ungefär som man skiljer renar i fjällen. Varje gård hade sin egen fålla där rätt häst skulle in. Sorteringen av hästarna tog hela dagen. Vår gård hade ca 30 hästar som vi senare på kvällen drev hem med våra hästar. Dagarna var fulla med ridning. En dag hade vi teori och lektionsridning i ett ridhus. Vi hann även med ett studiebesök på ett hästcenter, ungefär som Flyinge i Sverige. Vi badade naturligtvis i Blue Lagoon, bara det var en upplevelse. Islänningarna hade inte haft en sån fin september på 50 år och då "råkar" vi komma dit.

Ni ser naturen bakom, underbar utsikt.

Vår grupp jag red med, vi var 10 som bodde ihop under veckan. Här vilar vi ut under en ridtur. Vi rider längst med havet under en dag.

Avslutningen i Blue Lagoon, inte så dumt det heller.

Utflykt på Roslagsleden.

Hundarna och jag tog en heldag vid havet utmed Roslagsleden. Km efter km gick vi på klipporna längst havet. Det enda vi såg var horisonten och Ålandsfärjan som var på väg mot Eckerö. Vädret var fantaskriskt och när vi hade gått ca 2 tim var det fika. Hundarna och jag blev trötta,  vi lade oss på klipporna och sov en stund, havets brus var det enda som vi hörde. Hundarna badade ideligen eftersom de kunde vara lösa hela tiden. Små vikar går in och var perfekt att bada i. Kryss älskade verkligen utflykten, så fort jag satte mig ner stod hon stilla och bara njöt av luften, hon kunde stå i 10 min och bara titta, på vad vet jag inte. Den här dagen ska jag tänka på när det är 10 gr kallt och snöstorm. Det har väl sin tjusning också men ingenting går upp mot havet!!

Äntligen har det vänt på dygn sex.

Nu har det vänt, svullnaden håller på och ger sig även om det går sakta, jag kan vara upprätt flera minuter och värken lagt sig betydligt. Idag fredag kan jag stödja lite på benet.

Tur att vi har en så bra ras som golden. De vuxna hundarna tycker det är helt OK att inte få gå på promenader utan fixar sin rastning själva. När de har lite för mycket energi jagar de varandra runt huset, brottas en stund och sen kommer de in och slappnar av helt, bara de får vara i närheten av oss. Rullstolen har de heller inga problem med. Tänk om vi människor var lika flexibla som hundarna. Här vilar de på dagen medan jag läser.

Huggormsbettet efter fem dygn.

Benet är fortfarande helt svullet och det har spridit sig upp i låret. Knävecket och låret har nu också blivit blått och ömheten sitter i. Jag har fått en rullstol idag,helt underbart att slippa hoppa på kryckorna då det ger en enorm smärta i benet när jag är upprätt och ska förflytta mig. Nu finns risk för propp, då cirkulationen är dålig. Har varit på kontroll igen och kollat att jag inte har fått någon propp.

Huggormsbett 2 juli

När jag skulle klippa gräsmattan nedanför Kullen kände jag plötsligt ett ordentligt stick i foten. Bredvid gräsklipparen såg jag en grov huggorm sticka iväg. Jag blev rädd förstås när jag insåg att jag blivit ormbiten. I mitt hundapotek hade jag förstås Betapred hemma och ringde då min måg Thomas som är läkare och fick ordination vad som gällde vid ormbett. Svullnaden efter några timmar var enorm. Benet började spränga och smärtan var stor. Framåt kvällen kunde jag inte stödja på benet, kräktes flera gånger och var helt yr så fort jag inte låg ner. Efter en stilla lång natt med benet högt upp började benet spränga ännu mer och hade blivit lila/blått. Illamåendet och yrseln var fortfarande kvar. Efter samtal med sjukhuset som absolut ville att jag skulle komma in och ta blodprover var det bara att åka in. Morfinsprutan jag fick direkt när jag kom in var skön och jag kunde slappna av lite. Efter 1,5 tim var proverna klara som visade normala blodvärden. Läkaren ville ha mig kvar för smärtlindring och observation men efter lite "tjat" från mig var det OK att ta med mig morfintabletter hem istället och lova att inte röra mig. Just nu söndag em är jag inte så kaxig. Det är bara att sitta still med benet högt, men som tur är har jag ju min man som nu får ta allt ansvar. Valparna får nu vara kvar inne en vecka till eftersom jag inte kan gå ut till hundhuset.

Jag är nästan glad att det var jag som fick bettet och inte någon av hundarna, det är lättare för oss människor att berätta hur man mår än att avgöra hur en hund mår. Jag har nu verkligen lärt mig vad ett ormbett kan ställa till med och kommer inte att nonchalera en orm mer.

 Apporteringsträning i Väddöviken 22 juni.

Vi var bjudna till Tultgårdens Våga är Guld "Mojje" och matte "Tingan". Mojje hade inte vågat simma ut så matte hade köpt en flytväst och nu skulle han lära sig simma. Matte höll i honom några minuter i västen så han fick känna att han verkligen kunde simma.

Efter simträningen provade vi med att kasta ut en dummy och efter bara lite tvekan började han att simma ut och hämtade in den hur bra som helst, det såg ut som att han trivdes med sin flytväst. Mojje simmade sen ut flera gånger under träningen och hämtade in apporterna.

Därefter fick Vittra är Guld "Nemo" ut och hämta apporter, inga tveksamheter alls utan snabbt och enkelt hoppade han i och hämtade in dummyn till matte.

Smart och Mojje fick träna på att vara passiva när Nemo apporterade, något som kan vara nog så svårt nar man är badsugen. 

Efter träningen bjöd "Tingan" på en härlig lunch vid havet. Hundarna var nöjda, vi blev mätta och solen sken. Vilken härlig dag. Tack för den Tingan och Therese!!!!!!

Nemo till vä och brorsan Mojje bredvid.

Erkenutflykt 25 mars.

Med sparkar tog vi ut oss på den underbara glasklara tjocka isen på sjön Erken. Hundarna hade jämt göra att springa på isen utan att halka. Vi pimplade, grillade korv och solade i det underbara vädret. Isen var så tjock att några åkte bil, inget för mig känns betydligt säkrare att ta sparken. Det gäller att ta vara på de fina vårdagarna nu som kommer.

Tänk vad naturen kan ge en livskraft, det gäller bara att ta vara på den. Försökte få hundarna att posera lite fint med de var helt säkra på att det var korv de skulle få om de tittade på mig.

Storm gillade att leka och äta på de små abborrarna vi fick upp. Det var första kontakten med fisk som rörde sig sprattlande på isen. Hur kul som helst. Efter den här dagen var det ingen hund som knappt rörde sig när vi kom hem, utan alla sov hela kvällen och natten.

5 februari: Nu har han kommit hem vår nya "Storm". Tänk vad lätt en golden är ändå. Allt bara fungerar fast han bara är 12 v och helt ny. Känns som han var född här hos oss. Nybadad första morgonen här på bilden, för att han ska lukta Kullen!